På de här söta bilderna är hon kanske 3-4 månader jag vet inte riktigt, men den dagen hade vi lånat henne för att se om vi skulle kunna köpa henne. Jag tror att det var på valborgsmässoafton om jag inte kommer ihåg helt fel. Mamma är ju egentligen allergisk mot hundar och katter mm. Nikki fick sova uppe i ansiktet på mamma den natten, för att se om hon kände av henne och hon kände ingenting. Från den dagen har Nikki varit våran älskade hund. Jag tar till vara på varje sekund med henne, för vips en dag så finns hon inte mer. Men förhoppningsvis så är det länge kvar dit. Men den dagen kommer ju någon gång.